har suttit i telen med emili flera timmar nu. Emili bodde i samma fosterfamilj som mig när jag var väldigt liten. hon är  runt 10 år äldre än mig och flyttade därifrån när hon var i tonåren, så hon minns mig som liten plutt och jag kommer knappt  ihåg henne, men jag minns lite smått. iallafall har vi pratat en massa om fosterfamiljen och jag har länge förstått att nåt är fel i uppfostran hos dom, men idag när jag fick höra lite mer, saker jag inte minns för jag var så liten, men ögonblick  hon minns och sa att hon aldrig kommer glömma för dom var så hemska mot mig, det får mig verkligen att förstå varför jag är som jag är, varför jag beter mig som jag gör.. helt sjukt hur dom betett sig. dom sakerna jag kommer ihåg, bara dom är helt sjuka, så behandlar man inte barn ! och fatta va mycket grejer som har hänt som jag inte minns som emeli kanske inte såg eller minns.




NU förstår jag varför jag var sängvätare tills jag var 9. NU förstår jag varför jag aldrig har klarat av att äta makaronipudding även fast jag älskar stuvade makaroner, jag älskar ost och jag älskar skinka och ketschup. men makaronipudding har aldrig gått ner i min mage. och nu förstår jag varför. man slår inte en två-åring på "pullan" tills hon grinar och blir alldeles röd för att hon har kissat på sig ! två-åringar kissar på sig, sånt händer, man är ju förfan nästan bäbis ! man tvingar inte en fyraåring att äta upp makaronipuddingen från gårdagen när hon är proppmätt och inte ens hon har lagt upp maten på tallriken ! jag skulle inte behöva sitta vid matbordet och grina i 2 timmar proppmätt innan jag fick i mig sista biten kall äcklig gammal makaronipudding !!! man lyfter inte en 6 åring i öronen för att hon sträcker ut tungan och lipar !! man bestraffar inte en tonåring med att lägga alla hennes kläder i 4 stora svarta sopsäckar och säger åt henne att hon får lösa ut varje plagg för femtio öre styck ! varje strumpa, varje trosa, varje tröja byxa m.m. jag hade inget att gå i till skolan, jag var 16 år och FICK kläder av en kompis som tyckte synd om mig för att jag inte hade några kläder och inga pengar att lösa ut MINA kläder med. man isolerar inte en ungdom i sitt rum utan elektronik och böcker och låter henne endast gå ut från rummet vid toabesök. jag kan lova att det är rätt jobbigt att sitta och stirra in i en vägg i en vecka. man slår inte ett barn i bakhuvudet för att hon gungar på stolen. man bestraffar inte en tonåring med 1 veckas utegångsförbud för att hon kommer 3 minuter för sent till kvällsmaten klockan 5.



sjukt sjukt sjukt är det enda jag får fram just nu ! att dom har mage till att slänga ut mig efter rattfyllan och sedan sprida runt i hela årsunda att det var JAG som hade sagt att jag HATADE dom och inte ville komma hem ?! jag skulle aldrig säga så. och låt oss nu säga att jag hade sagt så, kan dom inte ha lite överseende med att min kropp för det första hade 1.5 % promille i sig, jag var proppad med morfin, OCH jag var i sånt chocktillstånd så jag knappt visste vad jag hette! saker kanske flög ur min mun då men det kan väl vilken vettig människa som helst förstå att hjärnan blir helt knäpp av så mycket alkohol och så mycket morfin oså chocken på det ! nä dom bara kom skitkallt till sjukhuset och förklarade att jag inte kunde bo kvar mer för jag hade sårat dom så himla mycket ! VADÅ SÅRAT ? VAFAN är det för stil ? och att dom fullständigt sket i mig på min 20-årsdag, om ni bara visste hur det kändes ! att inte bli firad, att släkten inte ens visste att jag fyllde år !



finns så mycket mer , jag skulle kunna skriva om deras snevridna syn på uppfostran hela natten här, men det får vara nog nu. ju mer jag tänker på allt som jag förträngt så länge, destomer arg blir jag. jag är så arg så jag skakar. alla ni som har en mamma och en pappa som är normala, var glad för de, för ni vet inte vilket helvete jag gått igenom ! jag vill aldrig mer ha med dom där människorna att göra ! från och med nu är dom Agneta och Tommy för mig, INTE mamma & pappa. jag har sagt så länge till Tommy (min pojkvän ,inte fosterpappa) att jag bara vill säga rakt ut till dom vad jag tycker om dom, men jag har aldrig vågat. jag har varit så himla rädd, för egentligen så är dom det enda jag har. dom har uppfostrat mig, som skit iof, men endå så är det inte så lätt eftersom jag inte har nån annan vuxen i min omgivning. och lämnar tommy mig så har jag inte  hans familj heller. men det slog mig idag att hellre är jag ensam än att behöva anstränga mig att ha kontakt med dom två människor som har förstört mig psykiskt. dom har trasat min själ och det kommer ta många år innan jag kommer bli hel igen . men nu har jag bestämmt mig. jag spottar på dom. jag ska glömma och gå vidare. men jag kommer ALDRIG förlåta dom för vad dom gjort mot mig.


så alla mina älskade vänner. försök förstå varför jag isolerar mig, varför jag är så dålig på att höra av mig, varför jag inte vill eller orkar umgås. jag älskar er alla mycket mer än ni tror , men jag är så trasig inombords så jag orkar inte visa det.. förlåt <3