Har läst ut boken "Du är hos mig ändå - barn & ungdomar om att förlora en förälder". Den var riktigt sorlig, men endå något jag kände att jag var tvungen att ta mig igenom. Det var barn & ungdomar i alla åldrar som förlorat en förälder, den äldsta 18 år, och den yngsta bara några veckor gammal när hon förlorade sin mamma.

Jag kände igen mig i mycket av deras tankar, även om jag kanske räknades till vuxen när jag förlorade min mamma. Jag hade hunnit fyllt 19 några månader innan hon gick bort. Verkligen läsvärd bok, rekommenderar den främst till er som har förlorat en förälder, men även ni som inte har det borde läsa boken!

Barnen har skrivit med sina egna ord, och det är så fint på något vis. Alexander som var 6 år när han förlorade sin pappa i en fallskärmsolycka skriver såhär:

"Min pappa var snäll. Han gick och simmade med mig. Han spelade fotboll med mig och läste bok. Pappa dog när han hoppade. Det är dåligt att han är död. Jag har glömt hans nummer till mobilen. Jag vill ha det. Pappa jag tänker på dig och saknar dig"


Boken får verkligen 5 av 5 stjärnor!