Gårdagen blev ett minne för livet! Det var fullsatt i salongen och teatern var verkligen hysteriskt rolig! Jag skulle kunna se den om och om igen - så jävla bra var den!! Efteråt var det aplång kö till garderobern för att hämta jackorna så jag och Love satt kvar ett tag helt själv medan scenfolket började plocka undan. Efter ett tag gick vi för att hämta ut jackorna men det var fortfarande kö så vi gick mest runt och kikade överallt. Och då hände det. Jag höll på att gå rakt in i LASSE BRANDEBY! Ni vet Roffe i rena rama rolf? Hade ju en roll i teatern och det enda jag kunde tänka på när jag såg han var Roffe, haha :) I vilket fall så stod han så när mig så jag kunde höra han andas! Min idol liksom, och jag fick tunghäfta och kläckte bara fram ett stelt "Hej". Tjenatjena! fick jag tillbaka och sen började han gå. Där stod jag och Love och bara glodde på honom. Inte förrän han var borta så slog det oss att vi fan skulle ha knäppt kort och tagit autograf! Lätt att vara efterklok... :(


Lasse Lasse i mitt hjärta :)