Åh, jag önskar att jag kunde skriva fint, så man kunde göra sånna här skyltar och tavlor:

Klart vi löser det här. Klart Monia ger alla en chans till. Igen , igen , igen och igen. Tills jag inte orkar strida mer. Tills jag ger upp och faller tillbaka på ruta ett. Ett sällsynt exemplar...

Varför tillåter jag det här egentligen? Varför förlåter jag gång på gång, och framförallt - varför i helvete tror jag att han har ändrat sig och inte vill knarka ?? Största frågan är väl varför jag skriver det här i min blogg. Svar: Jag måste få ut allt och har väl egentligen ingen annan att prata med än dig kära dagbok. Jag är glad att det inte blev nå barn i min mage, jag kan väl inte vara så dum och skaffa barn med samma sort som jag har till biologisk pappa? Nä precis. Nu är det fokus på mig, MIG MIG MIG - hans knark och hans liv finns inte i min box längre. bägaren rinner tillslut över. Sorry dear.

Nu är jag trött på mina egna bortförklaringar. Jag har tänkt: Jag mår såhär nu för att jag gjorde aborten för några månader sen. Jag har även tänkt: Det är ekonomin som gör att jag mår dåligt, att jag bara betalar av skulder varje månad men ändå får låna igen för att klara av att leva. En ond cirkel. Eller så har jag tänkt: Det är för att jag är ganska ensam av mig, inte har någon riktig familj - därför jag mår dåligt.

Men vet ni vad? Det är fan inte nån av sakerna. Jag vet innerst inne att jag är psykiskt sjuk och borde/måste ha medicin för att kunna leva ett normalt liv. I 20 år fick jag ingen hjälp, och när jag väl fick det - så tog jag inte emot den. Tanken på att få en diagnos på papper känns lite skrämmande. Jag vet, för det har massor av psykologer redan sagt till mig, att jag mest troligen har en diagnos. Och att jag måste ha medicin. Ändå känns det så skrämmande att få på papper vad man har för "störning". och piller är inget jag vill knapra, jag käkar knappt alvedon om jag har huvudvärk, då har jag hellre ont.

Jag borde förstått när du gick - att du inte tänkt komma tillbaka. 


Gör kväller nu jag, och hoppas att jag slipper komma ihåg mina drömmar.. godnatt världen

Love och jag har diskuterat drömmar nu på kvällskvisten. Jag har en sån period nu igen, då jag drömmer mycket. Årsskiftet 2006/2007 drömde jag också väldigt mycket och skrev ner dom så jag skulle ha det sparat. Funderar på att börja med det igen faktiskt. Kanske nån gång kan man få hjälp att analysera drömmarna - jag tror stenhårt på att alla drömmar har någon dom vill säga. Det är en blandning mellan intryck under dagen och det undermedvetna som vill dig något!

Igår natt drömde jag en helt sjuk dröm där jag stod och duschade och helt plötsligt stod en massa människor och tittade på. Jag tänkte : "äh, jag är ju snygg och smal så det gör inget" så fortsatte jag duscha. Men när jag skulle hämta min handduk gick jag förbi en spegel och upptäcker att jag har världens jävla gravidmage! Jag var ju inte alls smal och snygg! Usch känslorna jag kände då var skam och panik på samma gång. inte roligt alls.. Drömmen inatt var riktigt hemsk. Jag drömde om mamma, hon var hela tiden med mig i drömmen. Jag var medveten om att hon var död, och hon försökte genom hela drömmen att visa mig något. Hela tiden hade jag en stressad panik-känsla och försökte leta efter det hon ville visa mig. Efter mycket om och men kom jag fram till en gravsten där namnet Joel var skrivet och en bild på en liten blond pojke i 10-år åldern. Det är inte drömmen i sig som är otäck utan det är känslorna. Att ständigt leta efter någon och nästan få panik, och sedan hitta det som mamma var så angelägen om att jag skulle se - så är det en jävla gravsten! 


well, vad är det egentligen mamma försöker säga mig? För jag tror hon har något med det här att göra ...

Kom helt plötsligt att tänka på en sak jag inte lagt så mycket tankar i tidigare.. Varenda kväll innan Love och jag ska sova så säger han:

Godnatt älskling, sov gott, dröm sött, ses i morgonbitti, jag älskar dig mest i hela världen, puss.

ALLTID samma lilla ramsa :) Jag svarar tillbaka, men jag har inte tänkt på det som jag tänkte på det nu. Att han säger så varenda kväll. Fastän han sagt det så länge och alltid i samma ordning , så blir det ändå inte som att det är en "vana" för honom att säga så. Det hörs verkligen på hur han säger det - att han verkligen menar det.



Tänka sig att jag hittade världens goaste och finaste kille <3

Mitt stackars hjärta ligger hemma med feberfrossa och jag är i skolan och har skittråkigt. På onsdag har jag ett prov i Varmkök A, men jag blir så himla trött i ögonen av att nöta dom där papperena om och om igen så jag var tvungen att avbryta med något annat nu. Egenligen har jag väl inget att blogga om, så jag bloggar för bloggandets skull ungefär. Det händer väl inte så mycket nytt i mitt liv heller; jag pluggar, kramas med hjärtat, sover, pluggar o.s.v. Till nästa år planerar vi att lämna socialbidraget och gå över på studielån och eventuellt flytta ihop :) Fast det är ju ett helt år dit och man vet aldrig hur det blir men vi har lekt med tanken iallafall, så får vi se hur det blir när nästa år är här =)




Snart , om ett par timmar får jag gå hem till mitt hjärta och pyssla om sjuklingen. Borde städa hemma ikväll också eftersom hela lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Dock känns det inte som någon idé att städa förrän jag har varit och köpt en ny dammsugare. Den gamla gav ju upp förra veckan - suck !!!

Äntligen helg och lite vila.. Det behöver jag nu så trött som jag är - både i kropp och själ. Skolan tar kål på mig och alla tankar som far runt i huvudet äter upp mig innifrån, så nu förtjänar jag att få vila, sova och bara ta det lugnt. Idag är vi hos min kära svärmor a.k.a Loves mamma Maria :) Vi har blivit bjudna på jättegod lax med potatis, sås, och sallad. Vädret har varit på topp och lillskitarna (Jocke och Petter) är också hemma och förgyller tillvaron. 

I morgon far vi ut till stugan och kastar nyckeln från hänglåset i storsjön.
♥ På våran 6-månadersdag ♥ Jag älskar min Love mer än ord kan beskriva !

Är det möjligt att må dåligt efter en abort 4 månader senare - när det kändes som det enda rätta DÅ? Va fan jag är inne på mitt 23:e år, och de flesta i min närhet har ett, två, och vissa redan tre barn. Jag hade min chans men dödade ett litet liv :( Det kändes så rätt då, men för varje dag som går mår jag mer och mer dåligt över det... Vem vet, jag kanske inte ens kan få barn igen? Det där kanske var min chans? :( BLÄÄ för att må som jag gjort idag och senaste tiden.

No, this is not the time or the place for broken hearted

Sitter i skolan och har lunch nu, men maten var inge vidare så jag är fortfrande hungrig :/ Har även varit sugen på tacos sedan urminnes tider men peningkassan står på minus så det är bara vänta... Såfort det kommer in pengar på kontot ska jag fan i mig gå och köpa tacos och göra en redig brakmiddag!

Jag missade spanskaprovet i måndags, det tackar jag gudarna för. Helt oförberedd och hade inte disciplin nog att plugga. Så fick jag reda på idag att det var sista chansen den här terminen så mitt prov ska inte bli av förrän i September. Rätt skönt ändå för då kan jag se till att plugga ordentligt över sommaren så jag gör bra ifrån mig :) Har jag meddelat att jag fick plats på sommarskolan förresten? Hur skönt som helst!! Annars hade jag varit ledig hela sommaren, och om jag skulle setat på mitt arsle utan rutiner i 2 månader så hade både jag och motivationen troligen gått under. Det blir istället 2 veckor sommarlov - 7 veckor sommarskola - 2 veckor sommarlov- sedan börjar höstterminen igen :)

På lördag den 21 maj 2011 firar jag och Love 6 månader. Det är även då datumet är satt för världens undergång. Iallafall enligt nån knäpp snubbe i staterna. Om det nu är så att vi kommer gå under så kunde han väl satt datumet till den 22 maj så att jag och Love kunde få ha en riktigt mysig halvårsdag? Men nej, istället ska vi slukas av en giganstisk jordbäving på vår fina dag. Pff, jag är inte klar med mitt liv här på jorden så glöm att jag ska dö på lördag !

Min äldsta systerdotter blir hela 18 år idag ! :) Tiden går så himla fort... Jag var 5 år när hon föddes och jag minns hur försiktig och stolt jag var över att få hålla henne i mina armar. Jag minns alla gånger jag var barnvakt till henne ute i Stensätra och hur "dryg" hon kunde vara, precis som en lillasyster =) Idag är hon 18 år och myndig, får gå på krogen, köpa cigaretter och ta körkort. Det är helt otroligt vad tiden flyger iväg! Hoppas att min "lillskrutt" haft en underbar dag. Firad blir hon av mig när hon kommer hem igen om två veckor. Stolt moster till en ambitiös tös som pluggar på Aware - International rescue gymnasiet i Torpshammar :)

Idag för första gången sedan jag började på språngbrädan kände jag att jag inte ville gå dit p.g.a stämningen där. Har trivts där tills nu när allt skit om studieresan blev. Så jag stängde av larmet i morse och bara låg och funderade. Jag måste gå dit och göra klart mina studier - men samtidigt ska det väl inte vara en plåga att gå till skolan? Stämningen där är så fruktansvärt kall och falsk så det finns inte ord för det ! Efter lite övertalning från min bättre hälft (Love) så kom vi iväg till skolan iallafall och skötte vårat och sket i dom andra. Vill folk vara vresiga så får dom väl vara det då. Synd bara att jag är sån människa som jämt tar illa upp och tror att allt är mitt fel , att jag har gjort fel, och att jag ÄR fel. Jag vet ju innerst inne att det inte är så, men det är inte lätt att bryta tankemönster... Jag jobbar på det :)

God morgon! Vaknade idag när världens finaste kille kramade om mig och viskade i mitt öra hur mycket han älskar mig :) Man kan inte ha det bättre än jag har det just nu! <3 Vi har ätit lite frukost och myst en liten stund ute på terassen. Solen valde att kika fram lite smått mellan molnen idag även fast det inte såg så ut tidigare.

På måndag har jag spanskaprov för att få betyg i kursen som jag just nu har IG i. Jag har inte pluggat ett skit och känner inte för det heller. Det är så jäkla tråkigt så jag dör! Jag hoppas iallafall att jag blir godkänd så jag kan lägga det ämnet bakom mig, men jag har en känsla av att jag inte kommer bli godkänd och då är det bara börja om på samma visa igen :( Igår skickade iallafall jag och Love in ansökningar om höstens kurser. Vi tog två jävligt tråkiga ämnen tillsammans, med förhoppningen om att vi båda blir antagna så vi kan pusha varandra till att få bra betyg. Sedan valde han programmhantering, medan jag tog samhällskunskap B och psykologi tror jag det var? Jag har lite smårester på språngis kvar innan jag har några hundra gymnasiepoäng till, sen är det inte långt tills jag är helt klar. Känns som det gått jäkligt sakta framåt, men huvudsaken är ju iallafall att det går just framåt och att det inte står still :)

Nä, om man ska göra någon nytta och plugga lite kanske ...

Äntligen hemma och fått sova i min egna säng inatt! En vecka i slovenien med halva klassen har varit skoj som fan - med vissa undantag. Man kan inte känna gemenskap med alla så är det bara.. Resan förra året var det bättre gemenskap i gruppen, men sämre resemål. Den här gången var det tvärtom; ett fantastiskt resemål, fast jag kände att jag inte riktigt platsade - men det var ändå en helt UNDERBAR resa.

Sen fick vi ju höra att folk som tyvärr inte fick följa med på resan missuppfattat (eller dragit sina egna slutsatser) om vad vi gjorde i slovenien och det kan man ju bli lite smått less på. Det ska tydligen varit en riktig suparresa men där tog ni då verkligen fel ! Vi hade massor av olika studiebesök, turistade och upplevde den vackra naturen och mycket annat. Visst, fanns det lite fritid på kvällen så hände det väl att några av oss tog en öl ute och pratade lite, men vi var pigga och fräscha till frukosten kl 7 dagen efter. Sen vet jag ju vissa saker som jag håller käft om för det är upp till den/de personerna att tala om det själv eller hålla käft om det. Inte my business om man säger så.

Vi har det superbra hær !! Av någon anledning ær det norska instællningar på tangentbordet på datorn inne på grabbarnas rum dær jag befinner mig, men ni borde førstå ændå :) Vi har redan hunnit upplevt sjukt mycket - men inget jag orkar sitta och skriva om nu... Min kæra laptop ligger inne hos tjejerna och jag vill inte gå in och støra dom utifall dom sover så den får ligga kvar dær och jag slaggar inne hos Love och Johan inatt. I morgon ær våran sista dag i huvudstaden Ljublijana- sen på lørdag morgon drar vi till Piran, længs med kusten dær vi ska bo på ett hotell som ligger alldeles på stranden med havsutsikt ! Kommer bli sjukt nice. Nu ska vi kika på film innan vi somnar, i morgon ska vi ha en riktig sightseeing med båt genom staden i kanalen, vi ska ta linbana upp till nåt stælle dær vi har utsikt øver Alperna, så var det væl lite mer vi skulle hinna med också :)

Før øvrigt har Love køpt sjukt snygga skor ! Jag ær lite smått avis ...   ;)

Har jag tid framøver ska jag uppdatera mer från min egna dator dær tangenterna sitter dær dom ska, haha :)

Hello ! Klokan är nu 11 och jag befinner mig i skolan. Vi har packat matsäck och grejjer, snart är det dags för lunch - sen drar vi ner till Arlanda för att flyga till Frankfurt och där byta plan och ta oss till Slovenien :) Än har jag inte blivit nervös, jag brukar inte bli det förrän jag sitter på planet, men tacka gud för att jag har piller att ta så det förhoppningsvis blir en lugn flygresa. Min laptop ska med, och som vi fattade det skulle det finnas internet på hotellet, så jag skriver säkert mer inatt när vi kommit fram, eller i morgon :)


Bye bye Sweden!

Förlåt för ett jävligt långt uppehåll här i bloggen, men jag har lixom halkat in på gamla banor igen :/ Har inte mått särskilt bra senaste tiden... Det låter kanske lite konstigt, men det kanske är en vår-depression? Man borde ju bli glad när solen kommer fram och allt luktar så somrigt? Det är svårt at säga för mig också om jag "brukar" bli mer deprimerad på hösten eller våren, eftersom mitt liv i stort sett bestått av ett svart hål där jag mått skit hela tiden. Det var ju inte förrän för något år sedan som jag började "leva" och må bra. Jaja, nu ska jag sluta gnabba om det - jag hoppas iallafall att jag kommer må bättre så småningom.