¤ Sprutor och sprutfobi

Jag hatar verkligen sprutor. Det är en av de miljoner saker som är "det värsta jag vet". Något jag blir lite fundersam och irriterad över är att när jag pratar med folk om det så får jag oftast till svar: "Det är ingen fara, den sprutan gör inte ont, och du kan få emblasalva om du vill".

Vänta nu, vem har sagt att en spruta gör ont, och vem har sagt att jag är rädd för smärtan av en spruta? Klart som fan inte en spruta gör ont!! (Tycker inte jag iallafall). Jag har sprutfobi! Börjar darra, får hjärtklappning och mår illa när en spruta närmar sig , och jag kan inte svara på varför det blir så - men jag vet så mycket som att jag är inte rädd att den ska göra ont iallafall, så varför verkar folk tro att det är det man är rädd för?



Inför förlossningen frågade min barnmorska om jag ville ha ryggmärgsbedövning när det var dags. ALDRIG I LIVET svarade jag. Kommer dom ens i närheten av mig med en spruta så avlider jag! Min barnmorska förklarade då att dom är så illa tvungen att iallafall sätta ett flygplan med dropp i handen på mig - för därigenom får man efter förlossningen nån medicin som ska hjälpa livmodern att dra ihop sig så man inte blöder överdrivet mycket. Hah, ni kan ju gissa vad jag är mest rädd för inför den stora dagen i mitt liv. Är det att jag ska behöva ha värkar som gör satans ont i flera timmar och sedan nästan skita ut en melon? Nä, jag kan inte släppa tanken på att dom måste sticka mig i handen och ge mej ett "flygplan". Fyfan  :(

hej:) bra, hur mår du?:) Var inte rädd för sprutan:)



Gud lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära

I know!! Stickrädd som fan är jag. Avskyr alla blodproven som tas medan man är gravid. Avskyr när de sticker en i handen. Som tur är så är allt värt det när man ligger med din "kluns" på bröstet och andas ut. Lyckats ta mig igenom det två gånger nu ;)

Sprutfobi ja. Det är hemskt. Jag har en minimal sådan. Jag kan ta spruta, men om jag tittar på det så mår jag illa. Men jag har inga problem att sticka andra (jag är snart färdig sjuksköterska). När jag var på förlossningen på praktik så var där en del som inte fick någon infart (flygplan :P). Jag tycker att om man inte blöder mkt så behöver man inte nått insprutat heller, för kroppen fixar det så bra så ändå...

Men hoppas det går bra för dig, och att du får en lugn och sansad barnmorska som är stick-van så att det ändå blir smidigt om det nu måste göras!

Jag är också spruträdd och våndades minst lika mycket över den där bedövningen som för förlossningen! Men när jag väl låg där med värkarna så ville jag bara slippa dem! Så jag tittade bort när jag visste att de kom med vagnen med sprutan på. Skitjobbigt, as-ont, men helt klart värt det!

sv; Nej lustgasen fixade jag absolut inte, mådde jätteilla av den! Men OM det skulle bli så att EDAn blir ett alternativ så råder jag dej att titta bort när vagnen kommer :) Det hjälper lite, lite att slippa se den!

Vad kul med tävlingar :) Deltar kanske i dom imonkväll eller något för nu använder jag inte min dator så lättare att göra det genom min egen dator :P

Jag gråter hysteriskt fortfarande och svimmar vid provtagningar/sprutor. Folk vet inte riktigt vad en fobi är. Det är ju inte vad en spindel kan göra mot en det är ju själva spindeln man är rädd för, osv. I vilket fall så SKREK jag efter EDAN under förlossningen och dom fick sticka mig vart dom vela bara dom fick ut ungen. Jag var hög och jag kommer inte ens i håg att dom satt kateter på mig. Jag kan säga att sprutor var det minsta jag tänkte på när jag väl var där. Jag tror inte jag tänkte alls ;). Det går nog bra ska du se.

Vad jobbigt att vara så spruträdd.

Tack snälla du. Jag har tagit ryggmärgsprover en gång och det var det värsta i sprutväg jag har varit med om.

Det var inte meningen att skrämma dig. Jag tog ryggmärgsprov och då drar man ut en del av ryggmärgen som gör jätteont. Men du ska bara bedöva den så det kommer gå galant för dig:)

Jag är livrädd för sprutor.

Fick ta blodprov hur många gånger somhelst när jag väntade min dotter.

Tänkte att "Jag vänjer mej nog." men det GÖR jag fan aldrig.

Folk tycker jag larvar mej något otroligt.

Efteråt så tänker jag att "Det gjorde ju inte så ont i alla fall..." som en slags tröst.

Men så fort jag ser en spruta - blir jag som paralyserad och helt stel.

Jag börjar flämta tungt och hjärtat rusar.

Men jag har "lärt mej" att stå ut.

Jag är så glad att jag lyckades med ryggmärgsbedövningen vid förlossningen.

Jag vägrade ens TITTA på sprutan.

Och helt ärligt - jag var alltför fokuserad på att inte få en värk när jag skulle kröka ryggen så jag varken såg eller kände någonting.

Efteråt mådde jag bra, kan jag ju säga.

Minns det inte - men tydligen hade jag bett barnmorskan att gifta sej med mej och jag sa till en annan att jag älskade henne ^^'

Och en tredje bad jag att hon skulle följa med mej hem.

Hade jag haft skamkänsla hade det varit pinsamt xD



Vi vet ju, både du och jag att en spruta egentligen inte är något att vara rädd för.

Men ändå blir vi livrädda - som om dom skulle typ sticka oss i ögat med sprutjäkeln >.<

Det ÄR jävligt jobbigt.

Säg till barnmorskan att det inte ska sättas några nålar IFALL något behöver injiceras utan först när och om det verkligen behövs. Så gjorde jag och det gick utmärkt utan nålar. Skulle något inträffa, ja då är det ju en annan sak. Men inget stickande förrän det är nödvändigt. Allt annat är respektlöst. Lycka till!