Vi vaknade hemma på söndag morgon och hade inplanerat att fortsätta städa lägenheten efter rusten. Det var bara städningen kvar nu sen var vi redo för Tuvalies ankomst! Med hög musik dunkandes kutade vi runt med dammtrasor och skurhinkar i högsta hugg. Love flyttade de tunga möblerna och jag skötte mest småplock och torkning. Runt 13-tiden började jag känna lite smärta i sammandragningarna men tänkte inte mer på det utan fortsatte städa. Efter några timmar, kanske runt 17-tiden, kände jag av dem så pass att jag var tvungen att pausa städningen och andas mig igenom varje gång dom kom. Svårt att uppskatta tiden men dom kom väl kanske med en kvarts mellanrum. Love märkte direkt att det inte var som vanligt och blev jättenervös och sa att nu är det nåt pågång gumman!

Äh, det är bara lite förvärkar sa jag och fortsatte städa. Strax före 19 uppdaterade jag min facebook-status där jag skrev att nu satan börjar det göra ont! Jag klockade som sagt värkarna också som ni nog läst i det sista inlägget från söndagen :) Många bekanta föräldrar gav mig rådet att ringa in till förlossningen för nånting var absolut på gång! Själv ville jag inte tro det, det här var väl bara förvärkar - eller? Att föda barn ska ju vara den värsta smärtan man kan tänka sig? Love envisades med att ringa så han gjorde det och förklarade läget. "Säg åt henne att ta två alvedon, duscha varmt och få något i magen. Så ringer ni i morgonbitti igen om det blivit värre." var rådet vi fick. Okeeej tänkte jag och slängde i mig två alvedon och en smörgås samtidigt som jag gjorde upp en affär på köp&sälj-sidan på fb. Nu hade jag hittat ett köksbord med stolar, billigt, plus att jag fixade så han skulle köra det till dörren åt oss så vi slapp låna bil o.s.v. Killen kom runt 20-tiden och såg halvt livrädd ut när jag knappt kunde hälsa för att jag var mitt i en värk. Vi ringde även svärmor och meddelade att vi eventuellt behövde skjuts till sjukhuset på kvällen/natten/morgonen, för nu började det gå upp för mig att jag kanske borde åka in. Att sova var helt uteslutet! Värkarna kom ibland så tätt som med 2 minuters mellanrum och det tryckte så hemskt nedåt så jag tänkte flera gånger att kommer hon inte ut så skiter jag nog iallafall på mig, haha! Vi ringde än en gång till förlossningen, jag själv ringde denna gång och förklarade att jag omöjligt kunde sova när jag kände såhär. Som grädde på moset fick jag en värk mitt i samtalet och barnmorskan som jag pratade med förklarade hur jag skulle andas osv. Sen rådde hon oss att komma in på en kontroll iaf, och var det falskt alarm så skulle jag få sömndos så jag kunde sova. Så nu väntade vi bara på svärmor som hade varit på konsert i gävle och satt och åt mat. Medan vi väntade roade jag mig med att skruva ihop köksbordet, moppa golvet och pausa i varje värk.

Vid 22-tiden åkte vi äntligen in och jag fick några hemska värkar i bilen. Svärmor var säker på att det var pågång men jag ville fortfarande inte riktigt tro på det. Förrän vi klev innanför dörrarna på förlossningen. Vi blev precis bemötta av en barnmorska och när jag skulle hälsa fick jag ursäkta mig med att jag fick en värk och inte kunde prata samt var tvungen att hänga på Love som jag gjort tidigare under dagen. Splash sa det så gick mitt vatten mitt under värken! Oj sa barnmorskan och visade mig in i ett rum där jag fick byta om till dom där fula trosorna. Sen skulle hon ha information och ID-handlingar, men värkarna kom så tätt nu så jag knappt kunde kommunicera. "Jag måste nog göra den här kollen på dig rätt fort verkar det som" Sa hon och kopplade på alla dom där sakerna på magen som jag inte alls vet vad dom heter. Här beodrade jag Love att knäppa kort, jag ville ju ha det dokumenterat även om vi skulle bli hemskickade igen.




Hon stoppade upp fingrarna i mig och utbrister "Du är ju 8 centimeter öppen, vi måste ha ett förlossningsrum - NU!" Sen gick det fort och jag frågade om det skulle bli bebis inom en snar framtid. Jag hade fortfarande inte riktigt fattat allt. Då skrattade hon och sa att det definitivt skulle bli bebis innan hon gick hem från sitt skift.

Väl inne i förlossningssalen börjar barnmorskan och undersköterskan som var med att förbereda. Nu börjar jag känna mig riktigt skitnödig och informerar dem om det. Så hon gör en extrakoll och ser att jag redan är fullt öppen redo för att krysta! Ännu än gång frågar jag om det kommer bli bebis snart, jag har inte riktigt fattat att allt gått så fort. "I den här farten blir det bebis innan midnatt" svarade hon och jag och Love tittar på varandra med världens största leenden. Snart var vi föräldrar! 

Jag fick börja krysta när jag ville och gjorde det på nästa värk. Efter två-tre krystningar har jag fortfarande inte fattat att det är nära så jag säger att jag inte kommer orka mer, för det här var jobbigt och drygt. Jag hade väl trott att jag skulle ligga sådär i flera timmar och kämpa, men så säger barnmorskan åt mig att sätta ner handen och känna - huvudet var ju redan påväg ut! Love tittade ner och konstaterade att ett litet huvud med kolsvart hår var påväg ut :) Så jag krystade några gånger till och innan jag visste ordet av så hade jag en liten varm kladdig varelse på mitt bröst!



Efter att jag hälsat lillgumman välkommen till världen kom jag på att det kanske inte alls var en flicka så jag frågade lite halvt hysteriskt tre gånger på raken om det verkligen var en flicka. Själv kunde jag inte se det. Barnmorskan och Love konstaterade att det var en flicka och jag kunde hälsa våran Tuvalie välkommen till världen <3


Love fick klippa navelsträngen och sedan kom moderkakan ut. Ett enda litet stygn var allt jag behövde sy trots att det gick så fort. Jag födde helt naturligt utan smärtlindring och fick mycket beröm för att jag hade gjort ett sånt bra jobb hemma och klara allt så bra :) Att föda barn var inte alls så hemskt som jag föreställt mig! Jag skulle kunna göra det tusen gånger om. Barnmorskan sa även att till nästa barn skulle jag tänka på att det troligen kommer gå ännu fortare, så att jag är noga med att åka in i tid - annars blir det bebis hemma som det hade kunnat bli om vi inte hade åkt in när vi gjorde...



Tuvalie Monia Maria Sundgren. 51 cm lång och 3446 g tung <3