Hoppas du får många röda rosor och massor av choklad där uppe i himmelen! Du kommer alltid vara världens bästa mamma fastän du inte finns bland oss längre <3

Det här är min mamma. Hon lever inte längre på jorden, utan är en av alla fina änglar i himmelen. För 5 årsedan i sommar bestämde hennes pojkvän att hon inte skulle få leva bland oss längre. Han tog hennes liv, och stannade samtidigt upp mitt liv.



Under 2000-talets första 9 år (2000-2009) så mördades 153 st kvinnor av sin partner, eller ex-partner. I mars 2011 hade den siffran ökat till 181. 126 st barn förlorade sin mamma för att hon dödats av sin man.

Ungefär 17 dödade kvinnor

Nyss när jag kikade igenom mina bloggade inlägg idag upptäcker jag små "orber" runt mig på flera kort. På korten på Love som är knäppt med samma kamera, samma tidpunkt (eftersom vi sländge kameran mellan varandra och tog kort på varandra) finns inga orber. Bara korten på mig ? :o Är det bara damm eller ska man kanske tro att min mamma är med mig och gravidmagen? Titta:

Vi har varit hos min storasyster Mia i Uppsala idag. Haft det jättemysigt och ätit god mat, spelat Yatzy (som jag vann alla gånger utom en), tittat på tv och käkat chips, myst ihop och bara varit :) Vi tog även en sväng till Mammas grav och gjorde lite fint åt henne nu till hösten:


Vi planterade ljung =)


tommy krattade bort lite löv.


fast jag tror inte han gjorde det tillräckligt bra, för sen tog Mattias (systers pojkvän) över ;P


Mia plockar och gör fint! <3


jag & mammi <3


Min fina syster Maria :) <3

För snart 3 år sedan mördades min mamma som de flesta läsare kanske vet. När vi städade ur lägenheten så fick jag ta med alla hennes kläder hem. Nu är det så att min mamma var en kvinna i sin allra bästa form, det vill säga att hon var smal och smärt och hade riktigt häftiga kläder faktiskt. Synd att jag är bra mycket större än vad hon var, och jag har aldrig lyckats klämma ner mig i hennes kläder. Så i snart 3 år har dom legat fint nervikta i min byrå, och när jag har saknat henne som allra mest så har jag tagit upp ett plagg och bara suttit och luktat på.
Mamma luktade väldigt gott, och hennes lukt sitter fortfarande(!!!!) kvar i kläderna jag har härhemma. Nu inför flytt oså så funderar jag på om det är dags att släppa taget. För det viktiga är inte att jag sparar mammas saker - det viktigaste är att jag sparar våra minnen i hjärtat. Jag funderar på att skänka klädera till välgörenhet, då vet jag att det går till någon som verkligen behöver dem. Men å andra sidan vet jag inte om jag är redo att släppa taget riktigt än...

Jag ringde mamma nyss, bara för att få höra hennes röst på telefonsvararen. Det gjorde jag jämt direkt efter hon hade dött. Jag ringde om och om igen och grät och hoppades på att hon skulle svara, men jag kom jämt till telefonsvararen. Ändå kändes det rätt skönt, att jag kunde höra henne där.

Numret har nog operatören tagit bort nu, för mammas inspelade glada röst finns inte kvar längre. Den är ersatt av en tråkig enformig röst som säger "Abonnenten du söker kan inte nås för tillfället"

Mamma kan inte nås för tillfället. Ibland har jag inte riktigt fattat att hon är borta, även fast det gått över 2 år. När jag ringde nyss så hoppades jag att hon skulle svara. Jag borde veta att hon inte skulle göra det...

Jag pratade mycket med mamma direkt efter hon dött. Gick för mig själv hemma och pratade med henne högt. Det gör jag inte längre, vilket är synd. Jag tänker på henne ofta, men jag pratar inte med henne längre :( Undrar om hon ens skulle höra mig - undra om hon hörde mig förr?

Jag saknar henne så otroligt mycket! Hennes öppna armar varenda gång jag klev av tåget . Jag hann knappt komma ur tågvagnen innan hon höll på att krama ihjäl mig ^^. Jag saknar hennes asgarv. Det kanske låter knäppt, men jag saknar att höra henne asflabba :) Jag saknar hennes nynnande och sjungande jämt, vad hon än gjorde så sjöng hon. Sjöng , nynnade & trallade. Jag saknar att höra henne berätta de mest tokiga historierna, om saker hon hade varit med om i livet. Hon svor som sjutton min mamma, men jag älskade att höra henne svära =)

Jag saknar hur hon ALLTID drog mig till sig på kvällarna när vi satt i soffan och kollade på tv. Hon lät mig luta mig mot henne , sen fick lillebror Kim luta sig mot mig. Det var så mysigt :) Jag saknar hennes impulsiva sida, då hon helt plötsligt fick för sig att busa med Kim genom att börja sparka karate med honom i vardagsrummet. Ni som gissar på att jag ärvt hennes impulsivitet räcker upp en hand ;)

Jag saknar att äta räkor och vindruvor framför tv:n inkurade i filtar. Jag saknar hennes mat, kallopsen hon gjorde är den godaste jag ätit nångång. Jag saknar att sitta ute i solen med henne, min lilla negermamma ^^ Hon älskade solen och var jättebrun året runt. Om vintrarna solade vi solarium, hon var nog beroende av uv-strålar, haha :')

Jag saknar att gå på stan med mamma och shoppa. Jag var så stolt när folk tittade på henne, hon var så jävla snygg för sin ålder! Jag saknar att spela kort med henne. Vi spelade jämt Chicago, och hon vann jämt! =) Jag saknar när vi var i Vallvik hos Micke. Det var mysigt som sjutton, men nu hatar jag honom för vad han har gjort.

Jag saknar hennes röst som sa till mig och Joel när vi skulle sova : "Sov gott mina änglar".

Jag saknar min mamma. Väldigt mycket ...

Låten valde min syster Jasmine till mammas begravning. En av de finaste låtar som någonsin gjorts. Dessvärre har jag inte velat lyssnat på den sedan begravningen var. För mycket jobbiga känslor, därför har jag undvikit den. Har låten på datorn bland mina 6 000 låtar, och idag la jag in all musik i spelaren och tryckte på shuffle (blanda). Gick runt här i lägenheten och grejade lite och lyssnade på musik. Så plötsligt börjar låten spelas. Jag blev helt stel, jag har inte hört den på så himla länge. Och just den låten av mina 6 000 (SEX TUSEN) låtar i spellistan började spela. Vad är oddsen lixom ? Jag tror mamma ville säga hej <3

I dag kan vi för första gången publicera ett unikt dokument om alla kvinnor som dödats av sin man under 2000-talet i Sverige.

Under tre månader har vi kartlagt morden och dråpen som sällan omtalas annat än som anonyma ”tragedier”.

Vi har tagit reda på vilka de var, kvinnorna som dödades av en man de stått nära, älskat, litat på. Fått barn med.

Ingen visste hur många de var. Nu vet vi att de hittills är 153 kvinnor. Vi vet hur de levde, hur de dog och varför. Vi känner deras historia. Vi har talat med deras anhöriga.

De allra flesta – 114 kvinnor – slogs ihjäl i sina hem. De dödades med morakniv, yxa, stekpanna, telefonsladd, rep, koppel, svärd, sten, brödkniv, kofot. Med bara händer. Eller fötter. Några sköts.

De flesta dog i sina egna sängar.

De var i åldrarna 15 till 86 och arbetade som kallskänka, advokat, lokalvårdare, lärare, socialarbetare, väktare, kantor, tågvärd och mekaniker. De bodde i villor, i lägenheter, i städer och på landet.

De lämnade efter sig 126 minderåriga barn.

153 kvinnor dödades under 2000-talet av sin man eller ex-man.

Kvinnomorden bara pågår. På ungefär samma vis, sedan decennier. Lika många dör.

Ungefär 17 kvinnor varje år.

År efter år efter år.

Kunde någon av dem ha räddats?

I dag är den första av sju dagar då vi hoppas att många pratar om de 153 kvinnorna. Varannan kvinna dog för att hon ville lämna sin man.

Låt oss tala om hur kvinnorna ropat på hjälp.

Om gärningsmännen som också signalerar fara. Innan de mördar.

Om barnen som förlorar en förälder – eller båda sina föräldrar. Som såg sin mamma dö.

Låt oss diskutera de 33 morden som aldrig nådde domstol, som tystats ner och arkiverats. Gärningsmannen tog sitt liv.

En sak bara. Låt oss sluta säga ”familjetragedi”. Det betyder ett för utomstående obegripligt drama. Men privat. Som vi inte bör lägga oss i.

Det är inga olyckor kvinnorna råkar ut för.

De är offer för det grövsta av brott.

Deras liv tas.

Här är de 153 kvinnorna som dödades av sin man, pojkvän, sambo eller ex-man. De flesta har du aldrig hört talas om.

 

 

okej tidningar brukar skriva mycket fel. för det första hittades hon i ett hus. för det andra är dödsdatumet satt till 19 juli, inte 20. i vilket fall, så saknar jag henne mer än ord kan beskriva. <3

Aftonbladet har hört av sig till min äldsta syster angående ett repotage dom ska ha i sin tidning om kvinnor som blivit mördade av närstående män. Dom ville publicera namn och bild på våran mamma och skriva om henne som ett av fallen. Men min syster sa nej till det, och det är jag glad för. Vill inte läsa mer om min mamma, det är skitjobbigt. Och att se bild på henne i en tidning också, nej fyfan, det skulle kännas helt skumt :/ Mia, min syster, gav iallafall tillåtelse att dom skrev om fallet, men det kommer då publiceras utan bild och namn.


Jaja , idag har inte mycket hänt. Har varit hem till min svärmor ett tag , och sedan bara hemma. Promenaden jag skulle ta idag har inte blivit av än, men nu ska jag faktiskt gå ut en sväng. Måste rensa hjärnan, blev så mycket tankar om mamma som kom upp nu när jag pratade med syrran :/ Det konstiga är, och hur känslokallt det här än låter, så tänker jag inte på mamma varje dag :( Jag älskar henne och saknar henne hur mycket som helst, men det har gått 1 och ett halvt år nu, och saker "glöms" eller hur man ska säga. Självklart kommer jag ALDRIG glömma henne, men livet går vidare och man har så mycket annat att tänka på. Nu blev det riktigt jobbigt, för jag har nog inte tänkt på mamma på hela veckan :( usch jag känner mig så hemsk, är det nå fel på mig ?

Nu ska jag gå ut en sväng.. hej

You spread your wings you had flown
Away to something unknown
Wish I could bring you back.
You're always on my mind
About to tear myself apart.
You have your special place in my heart, always!

Heaven is a place nearby
So I won't be so far away.
And if you try and look for me
Maybe you'll find me someday.
Heaven is a place nearby
So there's no need to say goodbye
I wanna ask you not to cry
I'll always be by your side.

And even when I go to sleep
I still can hear your voice
And those words
I never will forget

det blev inte många frågor som ploppade in inte, antingen vet ni mer om mig än jag tror eller så är jag en helt ointressant människa xD jaja det kom in 3 stycken varav 2 var ungefär samma fråga så jag ska väl ta och svara på dem nu :)

1 # Kanske en känslig fråga, men vad hände din mamma?

oj det är en jättelång historia. min mamma var periodare, altså alkoholist i perioder, vissa perioder var hon som vilken normal mamma som helst, bodde med sin pojkvän , skötte om hemmet och min lillebror oså, medans vissa perioder kunde hon dricka flera veckor i sträck och lämnade då bort min lillebror till hans stödfamilj, struntade i att det såg ut som fan i lägenheten, det enda som betydde var alkoholen. Tyvärr är det ju så med alkoholister. jag hade sporadisk kontakt med mamma, jag hade alltså kontakt med henne och hälsade på henne då hon hade sina bra perioder. När hon drack var det ingen idé för hon bara svamlade och man fick inget vettigt ur na. I maj eller juni tror jag det var, 2007, åkte jag och Tommy till tierp för att hälsa på henne, och självklart var hon full. det var obehagligt och skämdes lite gjorde jag också eftersom det var första gången tommy skulle få träffa min mamma. Vi satt och pratade vid köksbordet och mamma börjar gråta och säga att hon varit en dålig mamma. jag kunde inte mer än hålla med, hur elakt det än lät, men hon hade varit en dålig mamma till alla oss syskon, men hon försökte så gott hon kunde i perioder. Jag förklarade att hon inte skulle älta det som hänt utan att vi hade lång tid på oss att ta igen tiden vi inte hade haft nån vidare kontakt. Det visade sig att vi inte skulle få någon mer tid :/

Måndagen den 15 Juli 2007 skrev jag på kontraktet till min första alldeles egna lägenhet :) jag var så himla stolt, MIN MIN MIN alldeles egna lya, kändes hur skönt som helst! jag ringde mamma på Onsdagen den 18.nde och berättade :) Hon var full det hörde jag på henne, men inte så farligt, det gick iallafall att prata med na. Hon blev nästan lika glad som mig =) Hon berättade att hon druckit sen jag och tommy var dit sist men att hon skulle lägga av nu, det var dags för den "vita" perioden igen. Vi bestämmde att hon skulle nyktra till dagarna över helgen och sen ta med sig Kim, min lillebror och komma på måndagen efter helgen :) efter jag lagt på telefonen så fick jag en konstig känsla, och faktiskt vet jag inte än idag varför jag gjorde det, men jag skrev ett sms till mamma senare på kvällen där det stod : "du ska veta att jag älskar dig även fast du sviker mig". jag hade aldrig sagt något sådant till henne förut, hon visste redan att jag och mina syskon var besvikna på henne, men hon visste också att vi älskade henne väldigt mycket. Jag fick aldrig något svar på det sms:et, och fredagen den 19:de Juli 2007 spenderade jag med min dåvarande pojkvän Kalle( jag och tommy hade gjort slut då). Minns inte riktigt vad vi gjorde den kvällen, men jag ve att det involverade alkohol och att vi sedan åkte hem till Kalle i Hedesunda för att sova.. vi vaknade på morgonen av att min mobil ringer.

Det var Helene Ädel på polisen, samma polis som jag hade sutti i förhör med angående bilolyckan. Hon lät väldigt stressad och frågade direkt vart nånstans jag var. Jag svarade att jag var hos min pojkvän, och hon fortsatte med att hon lära träffa mig NU och började fråga om adressen till kalle. jag fattade ingenting och frågade vad det handlade om. Hon sa att hon inte kunde ta det på telefonen utan ville träffa mig personligen. Så jag räckte över telefonen till Kalle så han fick säga adressen. när han lagt på var det första jag sa: nån har dött. sen började jag gråta, jag kände det på mig direkt. kalle tröstade mig och sa att jag inte skulle tro det värsta påengång, utan att det antagligen handlade om bilolyckan. då började jag istället oroa mig för att dom skulle ta mitt körkort eller liknande. Bengan kom förbi efter typ 10 minuter, vi skulle åka med han in till valbo för han skulle köpa nåt, minns inte exakt vad det var, men vi förklarade att vi väntade på polisen, och Bengan såg lika förvånad ut som jag och kalle. jag satt på farstubron och bet på naglarna i evigheter kändes det som, men det var väl antagligen runt en halvtimme som det tar att åka från Sandviken till Hedesunda. plötsligt susar en polisbil förbi kalles hus lite för fort. Kalle ringde upp helenes nummer som vi fått och förklarade att dom hade åkt för långt. dom vände och Helene och hennes kollega klev ur bilen. jag reste mig från bron och såg direkt i hennes ögon var det var frågan om. hon hann säga "gumman hur är det" mer än så hann hon inte säga förns jag fattade och sa "det är nån som har dött va?" Hon såg på mig och sa "ja, det är mamma din".

Då tror jag att jag ramlade ihop, det är lite oklart, jag har lite minnesluckor, men jag vet att benen vek sig och sen minns jag att jag satt på bron igen med Helene som kramade mig och sa att vi skulle flytta oss till köket. väl där berättade hon att polisen hade fått in ett samtal om en kvinna som påträffats död , mördad, i ett hus och att det var min mamma. innan hon hann berätta mer så flög det bara ur mig: "det är micke va?" jag vet inte vart det kom ifrån, varför jag misstänkte honom, ärligt talat så är det den sista jag egentligen skulle misstänka. hon tittade ner i sin block hon hade med sig och sa " jaa mikael heter han". vi fortsatte prata ett tag och vid det här laget hade jag slutat gråtit iallafall. Helene frågade om jag ville följa med tillbaka till sandviken eller om jag vill stanna hos Kalle. jag valde att åka hem. jag ville bara vara för mig själv ett tag. Måndagen kom och det kändes så otroligt tomt. det var ingen mamma som ringde och sa att hon satt på tåget och var påväg hem till mig. det skulle aldrig mer ringa nån mamma som sa att hon var påväg heller. aldrig någonsin.

jag kunde inte ens gå till ICA utan att se tidninglöpsedlar där det stod om den mördade 51-åriga kvinnan. jag blev tillochmed arg på folk som läste löpsedlarna, jag hade lust att gå fram till dom och skrika : DET DÄR ÄR MIN MAMMA DET HANDLAR OM, MIN VÄRSTA MARDRÖM ,OCH DU BARA GOTTAR DIG I SMASKIGA NYHETER , FYFAN !

veckorna gick och sedan blev jag kontaktad av advokaten som skulle ha hand om fallet. han erbjöd oss alla syskon att komma på rättegången , men nejtack, det var det sista jag ville göra, så kände de andra också, det var bara Björn min storebror som gick på rättegången. när rättegången var klar och vittnen med flera hade gjort sitt fick jag hem en bunt med papper. 3 cm tjock hög med A4 papper. det innehöl ALL information, vittnesmål, obduktionen , mickes version , polisens utsägande om när de kom till platsen, ritning på rummen i huset, detaljerat om vartenda minsta lilla blodstänk, vart blodstänken var, hur långa de var (ex: 45 cm upp på garderobsdörren finnes blodstänk), detaljerat om varenda skråma på mammas kropp, exakt vart knivhuggen var, hur djupa varje hugg var, hur många de var, vilket som var det dödande m.m.

Det var det värsta jag läst i hela mitt liv. tårarna bara rann och jag trodde jag skulle spy flera gånger. men jag kände att jag lära ta mig igenom bunten, jag vill veta vad aset hade gjort mot min mamma. att pussla ihop allas vittnesmål och komma fram till en slutsats var rätt svårt, och ingen vet helt klart eftesom mamma och micke var själv i huset när det hände och Micke påstår sig inte minnas något. men det som sägs ska hänt är att mamma och micke hade brytit upp ett tag , tagit en paus. båda är alkoholister och micke hade flyttat hem till sitt hus i vallvik som hade stått tomt medans han hade bott med mamma i tierp. Mamma hade strulat med en annan kille och en dag ringde hon micke och dom blev sams så de bestämde att Kaj, en gemensam vän skulle skjutsa mamma hem till micke så skulle dom nyktra till tillsammans. Kaj hade stannat ett tag och det påbörjas ett samtal om killen mamma hade varit med under tiden det hade varit slut. micke som inte visste något om det hade blivit flytokig på mamma och börjat skrikit på henne. Kaj hade sagt åt honom att lugna ner sig, men han fortsatte skrika och började kasta saker omkring sig. då fick Kaj nog och sa att dom fick lösa det där själv och att han skulle åka hem. Kaj hade åkt därifrån så mamma och micke blev själv .

Vad som hände sen är det ingen som vet. micke brättar att han inte minns något från kvällen alls, men när han vaknade på morgonen såg han mamma ligga på golvet med täcke uppdraget till hakan. han trodde hon sov och puttade till henne och sa : "harrieth vakna nu". mamma hade inte rört på sig, så micke tog av henne täcket och såg då en massa blod och förstod att hon var död. han hade fått panik och fattade nog att det måste varit han som gjort det. han försökte sopa undan alla spår, han började torka blod lite här och var, men insåg sen att det var bättre att ringa polisen. han ringde då sin pappa och sa "pappa jag tror jag har dödat harrieth, ring polisen , jag tar moppen och sticker nu". mickes pappa hade ringt polisen och dom tog senare micke ute i skogen sittandes vid ett träd med ett 6-pack öl. enligt grannarnas vittnesmål så hade micke varit ut på trappen och viftat med kniv kvällen före. nån granne hade skrikit åt honom att hålla käften och gå och lägga sig. micke var ganska känd som alkoholist och att han hade ett jävla humör när han drack, så det var ingen granne som förmådde sig att ringa polisen, det var rätt vanligt att han skrek ute på farstubron... iallafall så blev min mamma mördad, knivhuggen så hon förblödde.. hoppas du fick svar på din fråga..

# 2 Jag har alltid undrat vad som hände din mamma? Blev hon mördad?

ungefär samma fråga som den första så läs där :)

3 # Hur vill du att en vän ska vara? Bästa egenskap osv?

i den här frågan tror jag att jag inte tycker och tänker som de flesta faktiskt :P jag har aldrig varit den som haft många vänner eller så, jag har mer varit en ensamvarg . men dom få som fått en plats i hjärtat sitter där också, föralltid. oavsett vad. och det är så jag också tycker att en vän ska vara. jag vill inte att mina kompisar ska ringa mig och fråga hur det är hela tiden oså. en riktig vän är inte en sån som ringer och frågar om du ska med ut på fest ,nej, en riktig vän låter dig ha ditt utrymme när det är jobbigt, men finns endå där, oavsett vad ! och en vän ska gå att lita på, MEN ingen är perfekt och skulle det hända att man sviker ett löfte eller liknande så är det den riktiga vännen som kan förlåta.. så tycker jag iallaflal :)


så då var jag klar med det :)
ta hand om er !
puss o kram